Måste erkänna att jag varit ganska  skeptisk till tofu. Har använt det någon enstaka gång i matlagning förut, och inte blivit nöjd. Men tack vare det här receptet från I gott sällskap känner jag mig beredd att omvärdera alltihop. De här tofubollarna har en härligt ostig smak och en fin konsistens. Riktigt gott, alltså!

Familjens omdöme om rätten var minst sagt blandat. Minstingen vägrade smaka, och mellanbusen ropade lyriskt att det här måste vi äta snart igen. 

Jag kan tänka mig att de här bollarna blir goda med olika sorters smaksättning*. Den hår gången tog jag någon matsked barbequessås, och Alexandra förseslår några droppar sriracha eller sambal oelek. Jag kan tänka mig att det även blir gott med exempelvis curry, garam masala eller lite worchestershiresås.

Servera bollarna med pasta, bulgur, sallad eller något annat gott. Och en god sås eller dressing, såklart!

Tofubollar med cornflakes 

  • 1 morot
  • 1 stor potatis eller 2 små
  • 250-300 g tofu
  • 1/2 gul lök
  • Färsk basilika efter behag
  • 3 dl cornflakes 
  • 2 msk Maizena 
  • Smaksättning (se förslag i texten ovan*)
  • 1/2 tsk salt
  • 1 kryddmått svartpeppar
  • Olja eller smör till stekningen
  1. Börja med att skala och koka morot och potatis.
  2. Förbered de andra ingredienserna under tiden och blanda de i en bunke. Tofun smulas eller delas i små bitar. Löken ska skalas och hackas fint, och basilikan ska också hackas. Cornflakesen krossar du med händerna eller i en mortel. Tillsätt sedan Maizena, valfri smaksättning, salt och peppar.
  3. Mosa grönsakerna när de kokar färdigt och lägg dem också i bunken. Blanda och låt stå en liten stund.
  4. Blöt händerna och forma blandningen till bollar. (Ja, det går!)
  5. Stek bollarna gyllenbruna i en stekpanna med smör eller olja.

Gluten/laktos 

Vid glutenintolerans: Cornflakes är lite lurigt eftersom de innehåller maltextrakt. Hur mycket gluten det genererar är olika mellan de olika fabrikaten. Vissa innehåller mängder som är under gränsvärdet för att klassas som glutenfria (20mg/kg), medan andra märken ligger över gränsvärdet. Här gäller det alltså att välja noggrant.

Vid laktosintolerans: Stek bollarna i olja eller använd laktosfritt smör.

Moa är 19 år och vill egentligen bli skådis, men istället hamnar hon som vårdbiträde på äldreboendet Liljebacken. Fast det är ju bara högst tillfälligt, i väntan på att det riktiga livet ska börja. Det som skådespelare. 

Det är väldigt intressant att höra Moas upplevelser av äldrevården. Först är de boende på hemmet inte människor för henne. De är C:2, A:4 och så vidare. Deras kroppar väcker äckel och deras beteende förvirrar henne. Men allt eftersom tiden går förändras det och Moa ser människan bakom numret. Hon ser Astrid, Urban, Erna och den förtjusande Gullan.

Jag har inte läst en så ingående skildring av vårdyrket tidigare, och måste säga att Sara Beischers bok Jag ska egentligen inte jobba här är helt underbar. Den beskriver såväl vårdandets vedermödor och dilemmor som de stora glädjeämnena och det unika mellanmänskliga. Boken är också träffsäker i sina beskrivningar av personalen på boendet, som den självuppoffrande Eva och den buttra Leena. 

I mitt yrke som distriktssköterska arbetar jag delvis med äldrevård, och blir så glad att området uppmärksammas såhär. Breidcher skriver om det med både humor och stort allvar. 

Allra bäst tycker jag om att Moa utvecklas till en person som kan se individen bakom rynkorna, diagnoserna och rumsnumret. Det ger mig hopp om mänskligheten!

Andra som skrivit om boken: Carolina läserBokpotaten.

Boken kan bl a beställas från AdlibrisBokus. Själv lyssnade jag på ljudboksversionen via Storytel.

Jag har läst flera bra ungdomsböcker i år, men frågan är om inte Cammie McGovens roman Tala är guld: de sa allt till varann utom det allra viktigaste (Constant reader) faktiskt har berört mig mest. Den trollband mig och fick mig att vilja ge den i present till alla jag känner.

Boken handlar om tonåringarna Amy och Matthew som går sista året på high school. När de lär känna varandra uppstår en vänskap som sedan trevande övergår till någonting annat. Men det är inte enkelt. 

Matthew har stora besvär av tvångssyndrom, och Amy har cerebral pares som bland annat hindrar henne från att kunna prata. All hennes kommunikation måste gå genom en bärbar dator. 

Båda två är ganska ensamma personer som har lite svårt att veta hur man förväntas umgås med en jämnåriga person. 

Det jag tycker allra bäst om med boken är Amys kamp för att bli sedd för den hon är. Både av sig själv och av andra. Många människor ser inte henne utan bara hennes funktionshinder, samtidigt som hon själv ibland ser på sig själv som om funktionshindret inte fanns alls.  Hon behöver hitta en sann bild av sig själv där alla bitar får plats, och ja, jag tror hon gör det. 

Den här boken berörde mig extra mycket eftersom jag själv är född med Möbius syndrom. För mig har det tagit tid att acceptera mitt funktionshinder och att få rätt proportioner på det. Jag har tidigare bendelar mellan att förneka det och att överdriva det, men nu känner jag mig faktiskt i balans.

Andra som har skrivit om boken: Prickiga PaulaSofies bokbloggFiktiviteter (tack för tipset!), Boktjuven.

Boken kan bl a beställas från Adlibris och köpas på Akademibokhandeln.

För en tid sedan fick jag en av Paul Hollywoods bakböcker i present, och nu testar jag runt bland recepten. 

Crusty Cob är ett luftigt bröd med härlig skorpa. Om du vill ha ett svenskt namn på bröder så föreslår jag engelskt lantbröd.

Degen tillreda på att annat vis än vad jag är van vid. Jästen skulle inte lösas upp, smöret skulle inte smältas osv. För mig var det jättekul att testa brödbak på det sätter! Degen ska knådas ordentligt och jäsa länge, vilket gör brödet fantastiskt luftigt.  

Måtten är skrivna i gram, så hushållsvågen fick göra mig sällskap under bakandet.
Crusty Cob

  • 500 g vetemjöl special
  • 15 g jäst
  • 10 g salt
  • 40 g rumsvarmt smör
  • 300 ml vatten
  1. Häll mjölet i en bunke och smula ner jästen. 
  2. Tillsätt saltet, snöret och slutligen vattnet.
  3. Arbeta degen 2 minuter i bunken. Ta sedan upp den ut bunken och knåda på ett lätt mjölat underlag i 5 minuter.
  4. Låt degen jäsa i 2 timmar. Den behöver inte täckas över.
  5. Forma degen till en stor boll och låt den jäsa på en plåt med bakplåtspapper i 1 timme. 
  6. Ta en vass kniv och skär några ränder i degen. Strö lite mjöl över degen.
  7. Grädda på 220 grader i nedre delen av ugnen i ca 30 minuter.
  8. Låt svalna på galler.

Jag hade mina betänkligheter mot Konsten att höra hjärtslag. Det var smetig nyandlighet ihop med lätt undermåligt språk och avsaknad av djup som störde mig då. Ändå tyckte jag mycket om boken eftersom berättelsen om kärlekens magi var så fascinerande. Men mot uppföljaren Hjärtats innersta röst  (Forum) är jag inte lika förlåtande. 

Huvudpersonen Julia Win är tillbaka i sitt vanliga New York-liv igen, och tänker inte särskilt mycket på sina upplevelser i Burma. Inte förrän en röst börjar höras inne i hennes huvud. För att hitta röstens ursprung återvänder hon till Burma. 

Berättelsen om Julia och hennes burmesiske bror U Ba fångar mig aldrig. Tvärt om så irriterar jag mig på brorsans snusförnuftighet och andliga lugn. Han påminner om Yogi i Dehlis vackraste händer, men utan humor. 

Där emot så blir jag faktiskt, till slut, engagerad i historien bakom rösten i Julias huvud. Det är en berättelse om kärlek, lidande, krig och det svåra i att vara människa.

Det känns ändå som om den här boken hade kunnat vara så mycket mer. Om man tagit bort det flummigt andliga och flosklerna för att istället gräva djupare bland känslorna. 

Andra som har skrivit om boken: Johannas deckarhörnaBeas bokhyllaBokstugan.

Boken kan bl a beställas från BokusAdlibris. Jag lyssnade via Storytel.

Nu har majoriteten av mina barn börjar skolan efter sommarlovet, och hösten är officiellt invigd. Samma dag som skolan började gick jag och sonen på bio, så nu är även kulturhösten startad. Hösten är kanske inte min favoritårstid, men kulturellt sett har den flera fina saker att bjuda på i år. Kolla in listan! 

Kulturhösten 2016 för Bakbokmat

  • Just nu läser jag Generation Loss av Elizabeth Hands inför en kommande virtuell  bokcirkel med En förbannad podd. Häng på du med, vetja!
  • På jobbet drar IRL-bokcirkeln igång snart, och jag är först ut  med att välja bok. Inte fel alls!
  • Den 1/10 ska jag och goda vännen E se Gardells föreställning i Stockholm. Det ser jag mycket fram emot!
  • Musikalen Les Miserables spelas i Karlstad. Den ska jag se tillsammans med sonen, min kompis N och hennes dotter. 
  • Ovan nämnda N och jag ska även träffas för att diskutera Vi av Kim Thúy som var årets sommarläsning. 
  • Den 27/8 kommer mina döttrar att uppträda på Mariebergsskogen i Karlstad tillsammans med Patricias danscenter.  Dans är verkligen en kulturform som jag lärt mig att uppskatta! Föreställningen börjar kl 15, och alla är välkomna! 

Hur ser planerna ut för din kulturhöst? Och det någon punkt jag missat på min lista?


Bilden är lånad från Mormors systrar.

Nu är det blåbärstiser, och flera av mina vänner har plockat mängder av bär ute i skogarna. Själv råkande jag hamna på sugen som ledde rakt till ICAs frukt- och gröntavdelning. Oavsett vilken stig du tar så är det väldigt gott med blåbär. Till exempel i muffins. 

De har muffinsen fick en härligt fast och mjuk konsistens. De blev både goda och fina, men nästa gång ska jag öka mängden blåbär lite samt lägga till en tesked vaniljsocker. 

Receptet kommer från Paul Hollywoods bok 100 Great Breads.

Blåbärsmuffins 

  • 250 g rumsvarmt smör 
  • 185 g strösocker
  • 4 ägg
  • 250 g vetemjöl special
  • 1,5 tsk bakpulver
  • 100 g blåbär
  • Florsocker
  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Vispa smör och socker till en slät deg.
  3. Tillsätt äggen och vispa i 5 minuter.
  4. Häll i mjöl och bakpulver. Rör om.
  5. Ställ 12-16 muffinsformar på en plåt och fördela smeten i dem.
  6. Tryck försiktigt ner blåbären i muffinsen.
  7. Grädda ca 12-15 minuter.
  8. Låt svalna på ett galler, och plundra på florsocker inför serveringen.

Gluten/laktos 

Muffinsen innehållet gluten. Använd laktosfritt smör vid laktosintolerans.

En uppföljare utspelar sig oftast tidsmässigt efter där föregående bok tog slut. Men i En annan (Gilla böcker) är tiden den samma som i Jag, En. Däremot är perspektivet annorlunda. I Jag, En är det En som berättar. Det är berättelsen om en själ utan bestämd kropp. En själ som varje dag vaknar upp i en ny person och får leva dennes liv för en dag. I uppföljaren En annan berättas historien utifrån Rihannons perspektiv. Hon är tjejen som En förälskar sig i när hen för en dag är i pojkvännen Justins kropp.

Jag tycker det är roligt att återse den fantastiska karaktären En, och det är intressant att få lära känns Rihannon närmare. Jag tycker beskrivningen av hennes vilja att vara alla till lags är otroligt träffande för hur det kan vara i tonåren. (Och även senare i livet, om jag ska vara ärlig.) 

Det jag vänder mig emot med boken är att det blir lite väl mycket upprepningar från Jag, En. Jag har liksom läst scenerna förut, och ibland tillför det inte så mycket att perspektivet är annorlunda. Då är det upppiggande att några episoder ändå är helt nya. Som den när Justin och Rihannon köper kakor av en hårdhudad flickscout.

Andra som skrivit om boken: BiblioteksbubbelPrickiga Paula,

Boken kan bl a beställas från Bokus.

Den här maträtten har jag tänkt blogga om många gånger, för den är en riktig favorit här hemma, men jag mäter liksom inte så noga när jag lagar den, och drar mig för att bara kunna skriva ungefärliga mått. Men här kommer den: min ungefärliga och underbara fish taco!

Typiskt nog, nu när jag skulle fotografera, så hade vi slut på tortillabröden. Så maten fick serveras på en flat tallrik med en skiva medelhavsbröd till. Men det var minst lika gott ändå.

Du kan välja mellan att steka eller fritera fisken. Det blir lika gott vilket som tycker jag. Använd rikligt med olja om du steker eftersom pankon drar åt sig en del. 

Servera gärna med grönsaker.

Originalreceptet finns på arla.se

Receptet räcker till ca 4 portioner.

Fish taco

  • 400g koljafilé (tinad)
  • Några matskedar vetemjöl
  • Ca 1 tsk spiskummin 
  • Ca 1/2 tsk chilipulver 
  • 1 ägg
  • Panko (asiatiskt ströbröd)
  • Olja till stekning eller fritering
  • Färsk eller djupfryst mango
  • 2 dl matlagningsyoghurt 
  • 150 g fetaost 
  • Färsk koriander
  1. Skär koljan i portionsbitar
  2. Häll vetemjölet i en skål och blanda ner spiskummin och chili.
  3. Ta fram en annan skål och vispa upp ägget. 
  4. Häll upp panko i en tredje skål. 
  5. Vänd först fiskbitarna i mjölet, sedan i ägget och sist i pankon.
  6. Stek eller fritera fiskbitarna. 
  7. Skär mangon i små bitar, om du använder färsk. Annars är det bara att hälla upp i en skål.
  8. Häll yoghurten i en skål och blanda ner tärnad fetaost.
  9. Värm tortillabröden och ställ fram en kruka koriander att plocka ifrån.

Gluten/laktos

Vid glutenintolerans: Använd glutenfri mjölmix istället för vetemjöl. Byt ut pankon mot glutenfritt ströbröd, och använd glutenfritt tortillabröd.

Vid laktosintolerans: Välj laktosfri yoghurt och fetaost.


Jag har läst och älskat både Ru och Mãn av Kim Thúy. Kan man då älska ytterligare en bok av samma författare som har många likheter med föregångarna? JA, det kan man!

Jag ser Ru, Mãn och Vi (Sekwa) som tre väninnor med en gemensam historia av flykt och främlingsskap. Men det är tre olika personer, och därför blir nyanserna i historien olika. 

Huvudpersonen i den senaste romanen heter Bao Vi och flyr till Kanada från förtryckets Vietnam tillsammans med sin mamma och sina bröder. Familjen har många förväntningar på Vi om vad hon ska studera, vem hon ska gifta sig med och var hon ska bo. Men Vi har egna önskemål, och lyckas med stöd från mammans väninna Há välja sin egen väg. Há är förövrigt en av mina favoriter i boken. Hon är en stolt och självsäker kvinna som går sönder av ofattbara trauman, men sedan kan resa sig upp igen och fortsätta älska sig själv och andra.

Kanske hänger jag inte helt med på kärlekshistorien i slutet av boken, och jag är kluven till det öppna slutet… Men jag älskar Vi med sina fantastiska små historien och ett språk som känns både avskalat och poetiskt på samma gång. Jag hoppas att Kim Thúy fortsätter skriva och att det inte dröjer länge till nästa bok.

Andra som har skrivit om boken: FeministbiblioteketOch dagarna går.

Boken kan bl a beställas från Bokus och Adlibris.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.