Meg Rosoffs ungdomsroman “Den jag var” (Lilla piratförlaget) förflyttar oss till en ensligt belägen privatskola i England på 1960-talet. Den 16-åriga huvudpersonen har hamnat där efter att ha blivit relegerad från flera andra skolor, och upplever vistelsen på Sankt Oswalds som en stort straff. 

För att klara av internatakolelivet smiter han iväg till Finn, en jämnårig vän som bor ensam i en fiskebod. Finn blir en slags idealbild för honom: en människa som lever helt utanför systemet på det naturen har att ge. 

Meg Rosoffs beskrivningar av de två vännernas relation, och av naturen runt fiskeboden är bokens absoluta höjdpunkter för mig. Jag känner smaken av saltvatten när de simmar i havet, och jag fryser om hela kroppen innan de fått igång elden på morgonen. Långsamt lär de två vännerna känna varandra, men det är en komplicerad relation som gör vår huvudperson osäker. Tränger han sig på hemma hos Finn, eller är han välkommen? Och vem behöver egentligen den andre mest?

Den jag var är en psykologiskt intressant och välskriven bok, men det tog ganska många sidor innan handlingen riktigt grep tag i mig. Jag kritiserade Ordbrodösen för att dess handlingen gick lite för fort fram, och här blir kritiken den omvända.

Jag läste boken i maj när temat i Barn- och ungdomsbokutmaningen var ALMA-pristagare.

Andra som skrivit om boken: LäsresanKulturbloggenBokgalleriet.

Boken kan bl a beställas från Adlibris. Jag lånade mitt exemplar på biblioteket. 


Min Selma med boken i famn under vår semester på Rhodos.

Advertisements