Att anpassa läsandet efter säsong är inget jag ägnat mig så mycket åt tidigare, så det var en riktigt stor händelse att hela 4 julromaner blev läste de senaste veckorna.

Först ut var Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden där vi återser Polly, Huckle och lunnefågeln Neil från Jennie Colgans tidigare böcker i serien. Lite mysigt är det väl att träffa dem, och jag blir alltid inspirerad av Pollys passion för bakning, men historien känns både konstlad och oengagerad.

Sara H. Olssons bok O Helga natt handlar om kärlek, vänskap och förvecklingar i ett litet samhälle på Västkusten under några snöiga decemberveckor. Jag tyckte karaktärerna kändes alldeles för platta och intrigen för tunn, men vill man ha något lättsmält och gillar skämt om små snoppar så kan man ju ge den en chans ändå. Mitt tydligaste minne kommer ändå vara att jag halkade och bröt armen när jag lyssnade på boken under promenaden hem från jobbet den 6/12. Men det var snarare halkan än den litterära spänningens förtjänst.

Efter två mediokra böcker fann jag sedan Om sanningen ska fram av Elin Eldestand, och wow vilken fin bok! Estrid och Olivia träffas på jobbet och blir snabbt nära vänner. Men vänskapen sätta genast på prov när de blir kära i samma kille… Det kanske låter som ett alltför simpelt upplägg, men det är det inte. Boken har ett effektivt upplägg med kapitel som växelvis fokuserar på Estrid och på Olivia. Den innehåller smärta, hopp, förtvivlan, glädje och kärlek. Allt förpackat i ett bra språk och med glittrande julpynt.

Min julbokskvartett avslutades ned Skumtomten av Mia Ahl. Nyskilda Jessika försöker få ihop tillvaron med tre barn, en oansvarig före detta make, en dominerande mor och vänner som inte förstår hennes situation. Det är inte särskilt djupa karaktärer, och handlingen är enkel, men jag gillar verkligen boken ändå. Jessika känns som en genuint varm person som jag gärna skulle ha som vän, och hennes odrägliga mamma, som för övrigt påminner om Bridget Jones mor, är riktigt rolig.