Aldrig har en bok passat så perfekt för min blogg som Mãn (Sekwa Förlag) av Kim Thúy. Boken, som är oerhört vacker, handlar om kärleken till matlagning och till bakning, samt om de minnen och möjligheter som finns där i. Boken är också en hyllning till språket, till våra mödrar och till Kärleken. Den stora, brinnande och vilda kärleken som inte vill bry sig om några yttre omständigheter.

Huvudpersonen Mãn är en kvinna som under sina första levnadsår hinner med tre olika mammor. Hon värdesätter dem alla, men den stora kärleken ger hon till sin tredje mamma. Hon som uppfostrade henne och alltid satte hennes bästa i första rummet.

Mãn växer upp i Vietnam, och flyttar sedan med sin man till Kanada. Mannen är snäll mot henne, men äktenskapet saknar kärlek och passion. Föremålet för Mãns innerligaste känslor bor nämligen inte i Montreal, utan i Paris…

Bokens handling växlar mellan tre kontinenter: Asien, Nordamerika och Europa. Allra mest gripen blir jag av avsitten som utspelar sig i Vietnam. Berättelsen om Mãn och hennes mammas liv i kommunistdiktaturen har både djup, smärta och värme. Alltihop förpackat i poesi. Även de senare delarna i Mãns liv, när hon bor i Kanada och när hon reser till Frankrike, är intressanta, men har inte samma djup.

Boken är på knappt 160 sidor, och kapitlen är ofta bara en sida långa. För mig blev läsningen som att äta choklad, där varje kapitel var en delikat pralin med en unik smak.

Andra som har skrivit om boken:
Feministbiblioteket
Och dagarna går

20131122-092848.jpg

Advertisements