Jag hade mina betänkligheter mot Konsten att höra hjärtslag. Det var smetig nyandlighet ihop med lätt undermåligt språk och avsaknad av djup som störde mig då. Ändå tyckte jag mycket om boken eftersom berättelsen om kärlekens magi var så fascinerande. Men mot uppföljaren Hjärtats innersta röst  (Forum) är jag inte lika förlåtande. 

Huvudpersonen Julia Win är tillbaka i sitt vanliga New York-liv igen, och tänker inte särskilt mycket på sina upplevelser i Burma. Inte förrän en röst börjar höras inne i hennes huvud. För att hitta röstens ursprung återvänder hon till Burma. 

Berättelsen om Julia och hennes burmesiske bror U Ba fångar mig aldrig. Tvärt om så irriterar jag mig på brorsans snusförnuftighet och andliga lugn. Han påminner om Yogi i Dehlis vackraste händer, men utan humor. 

Där emot så blir jag faktiskt, till slut, engagerad i historien bakom rösten i Julias huvud. Det är en berättelse om kärlek, lidande, krig och det svåra i att vara människa.

Det känns ändå som om den här boken hade kunnat vara så mycket mer. Om man tagit bort det flummigt andliga och flosklerna för att istället gräva djupare bland känslorna. 

Andra som har skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Beas bokhylla, Bokstugan.

Boken kan bl a beställas från Bokus, Adlibris. Jag lyssnade via Storytel.