Göran Borg är en medelålders man som fått sparken från jobbet, och är bitter över att äktenskapet med hustrun tog slut för ett antal år sedan. Livet ser minst sagt mörkt ut, men får en nytändning när Göran övertalas att följa med på en resa till Indien.

Göran har den stora turen att lära känna Delhibon Yogi som blir hans bäste vän. Med liknelser, uppmuntran och idel superlativ hjälper Yogi sin vän att bekämpa såväl inre som yttre demoner. Vistelsen i Indien blir betydligt längre än vad Göran planerat, mycket beroende på en alldeles särskilt vacker kvinna.

Liksom i En man som heter Ove av Fredrik Backman skildras här enmedelålders man som tappat bort meningen med livet, men sedan är skillnaderna många. Jag älskade Ove. Jag grät över hans olyckor och skrattade åt de dråpliga situationerna. Göran Borg känner jag inte ens särskilt mycket sympati för. Problemet är bristen på djup och finess i handling, personporträtt och språk.

Boken har ändå sina behållningar, och den störste av dem är Görans välgörare Yogi. Mitt leende går från öra till öra när Yogi förklarar Görans situation utifrån hinduistisk mytologi. Yogi ser inga svårigheter, utan bara en värld full av möjligheter. Jag tycker också om att Göran utvecklas genom boken, samt att ha visar medkänsla och mod i flera situationer. Även om jag starkt ogillar hans ofta nedsättande syn på Indien, och hans ständiga tjat om att landet luktar ruttna ägg.

Jag avnjöt Delhis vackraste händer som ljudbok. Uppläsaren Björn Granath gör ett bra jobb, förutom att Yogis indiska brytning ibland blir lite överdriven.

Boken kan beställas från Bokus och Adlibris , samt lyssnas på hos Storytel.

Andra som skrivit om boken: Bokmalen, Bloggbohemen och Bokmania.

20130421-151337.jpg