Att humor är något mycket individuellt tror jag att alla kan skriva under på. Dessutom skiftar det genom livet. Själv hade jag en mycket snävare humor som barn än som vuxen. Som barn tyckte jag varken om Eva Bexells böcker om Prostens barnbarn eller Lasse Åberg filmer om Stig-Helmer. Jag tyckte inte om barn som busade utan blev istället skrämd av det. Nu, i vuxen ålder, har jag skrattat för fullt åt Bexells böcker och Åbergs böcker. Dessutom gillar jag bus. (När min man tycker att jag retas för mycket brukar jag citera Richard Bach som skrivit att En intelligent älskarinna är en fröjd […], men hon kan också vara en retsticka.)

Veckans tema på Kulturkollo är humor, och Carolina ställer två frågor i ämnet.

Berätta om en bok, film eller något på tv som skulle vara så vansinnigt rolig enligt alla andra – men som inte fick dig att skratta det minsta.

och

Berätta om en bok, film eller något på tv som du verkligen skrattade åt så att du höll på att gå sönder.

Jag har sett en del sketcher och filmer med duon Hasse och Tage. Jag vet att de är otroligt uppskattade och att de, i alla fall för generationen över min, ses som höjden av humor. Men jag fattar det inte! Jag tycker bara det känns stelt och fånigt. Kanske är det just det som ska vara kul, men för mig funkar det inte. I alla fall inte än.

  

Hasse och Tage. Bild från dn.se

Något jag däremot skrattat vilt åt är Hassan-gängets busringningar. Kanske är de och Killing-gänget min generations Hasse och Tage. Under högstadietiden satt jag och min kompis Stina i hennes rum och skrattade hysteriskt åt galna busringningar. Det som gjorde allt så extra roligt var nog att den som busringe (oftast) lät så seriös samtidigt som han (det fanns ingen tjej i gänget) sa de mest absurda saker. Som att ringa till en bensinmack och vilja betala för en sedan länge stulen dubbeljapp, eller att vilja ha en taxi med motorn igång utanför en bank. “Kommer du betala kontant?” “Ja, det kommer jag att göra”. Sanslöst galet kul! Ibland blev det lite väl pinsamt, som när de ringde Hökarängensblommor och förvecklingen aldrig tog slut, men då var det bara att gosa ner sig i skämskudden en liten stund. På Humorhimlen kan du lyssna på flera olika klipp från Hassan. Mycket nöje!

  

Hassan. Bild från Sveriges radio.

Sedan finns det ju även annat än kultur som är roligt också. Som till exempel mina barn. När min son var i treårsåldern berättade han för mig att Gud bor i en randig soffa. 

  

Bild från Icakuriren.se

En annan höjdare var när äldsta dottern var tre och och ställde följande fråga: Vad skulle du säga om hela din familj var apor och låg i en påse? Jag har fortfarande inte funnit ett bra svar på den kniviga frågan.

Sist så avslutar jag med en riktigt humoristisk maträtt! Anrättningen går under namnen ölburkskyckling, ölrumpekyckling och beer can chocken. Mycket gott och helt absurt.