Jag är väldigt tilltalad av historiska romaner. Böcker där verkliga händelser vävs in i karaktärernas liv. I Tusen strålande solar av Khaled Hosseini (Wahlström och Widstand) är det 30 år av Afghanistan historia som skildras genom två kvinnors ögon. 

Mariam och Laila föda under olika årtionden och med helt olika förutsättningar, men kommer få sina liv intimt sammanflätande. De lever i en grym värld med våld i hemmet och förtryck. Ändå finns det plats för vänskap, kärlek och hopp om ett bättre liv. Vissa scener i boken var så obehagliga att jag glömde andas för en stund. Som när Mariam tvingades äta sten och när ett spädbarn stängdes in och nästan dog av uttorkning. 

Berättelsen grep verkligen tag i mig, och jag stängde ogärna av ljudboken när jag börjar lyssna.  Ändå var inte boken helt fantastisk. Språket är ordenärt,  karaktärsbeskrivningarna utan större djup och berättandet blir ibland lite övertydligt. 

Andra som har läst boken: BokmaniaMittemellan-EllaFeministbiblioteket
Se även: AdlibrisBokus