Idag är det inte bara påskafton och barnbokslördag. Dessutom har Fiktiviteter bjudit i till Austendag! Min barnbokslördag tar en snabb paus i form av ett Austenrelaterat inlägg om Emma Woodhouse.

Sällan har en romanperson tagit sig in i mitt hjärta så som Emma Woodhouse i Austens roman Emma. I berättelsens början är Emma på flera sätt en smått odräglig figur. Hon styr andra människors liv som vore de marionettdockor. Stackars väninnan Harriet hamnar i en mycket olycklig situation då Emma försöker få henne bra gift.

Det jag älskar med Emma är hennes styrka och självständighet. Självförtroendet är för det mesta på topp, och Emma vill sina medmänniskor väl. Även om det blir fel ibland.

Emma är bortskämd och van att få sin vilja igenom. Hon är uppfostrad av människor som anser henne vara perfekt, och sällan gett henne en tillrättavisning.

Genom romanen utvecklas Emma. Den utvecklingen kommer till stånd då hon reflekterar kring sina misstag, och en person i hennes närhet faktiskt säger ifrån.

Emma behåller sin styrka och sitt självförtroende, men lägger även ödmjukhet och vidsynthet till sin personlighet.

Då älskar jag henne ännu mer.