Archives for posts with tag: skönlitteratur

Ibland vet jag precis vad jag tycket om en bok, och inbland inte alls. Jag kan liksom inte bestämma mig för hur jag känner efter att ha läst novellsamlingen Samarbete med fluga (Sekwa Förlag) av Lydia Davis. Boken som hyllats, och författaren som vunnit The Man Booker international prize.

Boken innehåller noveller av mycket varierande längd. De kortaste är bara någon mening lång, medan den längsta är på knappt 60 sidor. Gemensamt för de flesta novellerna är att de beskriver vardagligheten, och att de gör det på ett systematiskt vis som känns både ironiskt och lekfullt.

I novellen Vad man lär sig av babyn radar Davis upp en mängd färdigheter som vi kan lära oss av en bebis, alternativt som vi lär oss av att ha en bebis. Samtidigt som jag håller med Davis om hennes iakttagelser rörande små barn, känns det lite tjatig efter en stund. Men, så föds nästa tanke hos mig. Hur blir man själv efter att ha fått barn? Hm, just det: Stundom totalt oförmögen att prata om något annat än de små.

Jag får en känsla av att Davis inte vill att jag hals över huvud ska älska hennes bok, för att sedan glömma den och börja med nästa. Jag tror att Davis är nöjd med min tveksamhet inför hennes bok, för de böckerna lever längst i minnet.

Andra som skrivit om boken:
Bokmania
Kulturbloggen
Fabulerat

Boken kan beställas från Cdon.

20130909-083516.jpg

Vad skulle du ta dig till om du, efter att ha sörjt din avlidne make i tre års tid plötsligt går fram och kysser en av de töntigaste killarna på jobbet?Nathalie – en delikat historia (Sekwa) av David Foenkinos ger dig svaret.

Nathalie bor i Paris och beskrivs som en mycket vacker, sval och naturlig kvinna. Hon är omtyckt på jobbet, både av sina chefer och medarbetare, men förstår inte själv sin storhet, utan förblir ödmjuk. (Bokens författare avslöjar i en intervju att karaktären Nathalie är en beskrivning av hans drömkvinna.)

När Nathalies älskade make dör tappar hon fotfästet, och det tar lång tid för henne att komma på fötter igen, och ännu längre tid att våga bli kär. Och kär, det blir hon till slut.

Mellan kapitlen om Nathalie och hennes väg igenom sorgen har författaren skrivit korta fotnötter som exempelvis handlar om svensk självmordsstatistik (där ger dock författaren en felaktig uppgift), vilka böcker Nathalie tycker om, och hur man lagar parmesanflarn.

Det jag saknar i boken är djup och finess. Jag skulle vilja lära känns karaktärerna bättre, och att intrigen var mer raffinerad än förutsägbar.

Nathalie – en delikat historia är en lättsam feelgoodbok som inte lämnar särskilt mycket efter sig, men ger nöje för stunden.

Åh ja, något som faktiskt är riktigt vackert är slutscenen i boken! Kanske gjorde jag någon lite nyfiken nu.

Andra som skrivit om boken:
Bokmania
Lyrans noblesser
Bokmoster

Boken kan beställas från Adlibris, Bokia. Själv lyssnade jag på ljudboksversionen hos Storytel.

20130814-204744.jpg

Kärleken är inte alltid vacker, och den är inte alltid frisk. Den kan vara sjukt vriden och alldeles skev. Men ett litet hjärta kan fortsätta att älska, fastän kärleken inte blir passande eller sund.

Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska (Sekwa förlag) av Claire Castillon innehåller 23 korta noveller om parrelationer där kärleken inte alls är så som vi tycker att kärleken ska vara.

I titelnovellen möter vi kvinnan som vägrar inse att hennes man övergivit henne. Istället fortsätter hon idogt att vänta vid järnvägsstationen. Vi mötet också mannen som är så upptagen av sin karriär att han missar när hustrun ska till att föda. Sedan har vi mannen som vill sticka ut sina ögon för att stilla hustruns svartsjuka, och vi har incestiösa relationer.

Novellerna är korta, men hinner ändå komma med flera överraskningar så att läsaren hoppar till av förvåning. Och det är ett drag jag verkligen gillar!

Claire Castillon blundar inte för det obehagliga och det förbjudna, utan tar det istället ett steg längre. Samtidigt tycker jag att det finns en värme i novellerna. Som hon själv beskriver det: Jag skriver inte allt igenom vidriga historier. Mina texter innehåller alltid ömhet: den ena handen slår medan den andra smeker.

Andra som skrivit om boken:

Feelgoodbiblotikarien
Stardustan
Vildvittra

Boken kan beställas från Bokus, Adlibris, Bokia, Cdon.

20130727-080852.jpg

Mary blev spökpratare när hon var liten, det började tidigt och mamma och pappa kallade det narkolepsi för Mary hängde alltid med huvudet och verkade sova.

Gillar jag verkligen böcker om spöken och medier? I vanliga fall inte, men Kaninhjärta är inte en vanlig bok, utan en alldeles fantastisk roman som spänner hela vägen från kärlek till skräck. Och den innehåller dessutom fullt med referenser till Kents musik.

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist (Gilla Böcker) handlar om tvillingarna Mary och Anne som båda har speciella gåvor. Mary lånar ut sin kropp och sin röst till spöken, medan Anne förmedlar det som sägs.

Tvillingarna bor i Vallda, några mil från Göteborg, tillsammans med sin mamma. Pappan har nyligen lämnat familjen och flyttat ihop med en yngre kvinna. Mary och Anne har precis gått ut andra året på gymnasiet. Liksom många i den åldern söker de sig själva och sin identitet. Det finns både en vilja att vara annorlunda, unik, och samtidigt att bara smälta in i mängden. Systrarna har ett starkt behov av varandra, samtidigt som de behöver sin självständighet.

När systrarna åker för att hälsa på sin pappa i Göteborg påbörjas en resa som kommer att bli mycket mörk. De kommer i kontakt med en grupp andra människor som besitter mediala förmågor, och tillsammans med dem börjar de söka efter en försvunnen liten flicka.

Christin Ljungqvist använder sig av ett både vackert poetiskt, och effektivt språk. Jag sugs in i berättelsen och läser alldeles febrigt sida efter sida.

Kaninhjärta är en spännande och gripande bok full av känslor. Allra mest känner jag Annes desperation. Kloka Anne som förstår att systrarna oåterkalleligen har valt fel väg, men inte har förmåga att vända om, och som inte heller kan skydda sin syster. Läsaren förstår tidigt att det inte kommer sluta bra, och jag är lite tveksam till författarens val avslöja händelseförlopp. Å ena sidan kanske det förtar lite av spänningen, men å andra sidan passar det perfekt ihop med bokens tema kring vägval och dess konsekvenser.

Om jag tycker att du ska läsa Kaninhjärta? Svar: Ja!

Andra som har skrivit om boken:
Enligt O
Fabulerat
Tonårsboken
Schitzo-Cookie

Läs gärna författarens egna tankar kring boken på Books and Dreams.

Boken kan beställas från Adlibris, Bokia, Bokus.

20130703-225521.jpg

Jag har precis haft nöjet att läsa ut Smitning av Dominique Dyens (Sekwa förlag). Romanen är bara på 187 sidor, men hinner under den tiden komma med en mängd vändningar och överraskningar.

I boken möter vi Anne Duval, en kvinna på 36 år som arbetar för mycket och som desperat längtar efter den stora kärleken. Vi får följa Anne när hon bryter ihop och bokstavligt talat lämnar sitt gamla liv och ger sig ut på en svindlande road trip.

Men vem är Anne? Och vem är det som har skapat henne? I staden Clermont-Ferrand sitter en man vid sitt skrivbord och skriver på en bok. En bok om den 36-åriga Anne Duval som arbetar för mycket och som desperat längtar efter den stora kärleken….

Jag blev totalt gripen av boken och sträckläste den under några intensiva timmar. Den leker med det mänskliga medvetandet, och blundar inte för vare sig smärta eller ondska.

Smitning är en alldeles fascinerande liten pärla till bok, som ger ordentligt med hjärngympa.

Andra som skrivit om boken:
Frossa i böcker
Enligt O
Fiktiviteter
Boktoka

Boken kan beställas från Bokus, Adlibris och Bokia.

20130628-071109.jpg

Livets skafferi (Damm förlag) utspelar sig i Botswana och handlar om Mma Ramotswe som driver Damernas detektivbyrå. Det är Alexander McCall Smiths femte bok om den varmhjärtade, rundlagda kvinnan som som löser mysterier på sitt eget vis.

Jämfört med tidigare böcker om Mma Ramotswe är mysterierna färre i den här boken (om jag inte kommer ihåg alldeles fel). Livets skafferi fokuserar istället mer på personerna runt vår kvinnliga detektiv, som hennes fästman Mr J. L. B. Matekoni och sekreteraren Mma Makutsi. Det är en varm feelgood-bok som bör passa utmärkt för lata sommardagar. Lite extra speciell blir boken eftersom den utspelar sig i Afrika, har en kvinnlig hjältinna i ett mansdominerat yrke, och är skriven med både värme och humor. Det är en bok för stunden, men ingenting som vänder upp och ner på den som läser. Jag blir inte omskakad, som av fantastiska Utrensning, utan mer stilla gungad.

Livets skafferi blev årets femte lästa hyllvärmare.

Andra som skrivit om boken:
Bokjunkie
Pocketblogg

Boken kan beställas från Bokus och Adlibris.

20130618-205305.jpg

Jag var inget gulligt litet barn och jag har växt upp till en mycket otrevlig vuxen. Rita min själ och det blir ett trasselsudd med huggtänder.

Mörka platser (Modernista) av Gillian Flynn handlar om Libby Day. En asocial, trasig kvinna i trettioårsåldern. När Libby var sju år blev hennes mamma och systrar brutalt mördade i sitt eget hem. Libby lyckades undkomma, och hennes vittnesmål bidrog till att brodern fälldes för morden.

Varannan kapitel i Mörka platser ses ut Libbys perspektiv och är skrivna i nutid, medan de andra kapitlen utspelar sig under tiden för morden och berättas utifrån andra familjemedlemmars perspektiv. Flynn ger läsaren en mängd olika trådar som vävs ihop till en skrämmande väv. Vilka händelser ledde fram till morden, och vem var det egentligen som utförde dem?

Det jag uppskattar allra mest med boken är personporträtten. Jag ser den kortväxta, rödhåriga Libby framför mig. Vill ge henne en stor kram, men vet samtidigt att hon bara skulle fräsa till svar. Libby är inte en kvinna som låter sig kramas. Hon ljuger, är allmänt otrevlig, och drar sig inte för att stjäla. Men jag älskar henne. Jag älskar hennes känslighet och hennes styrka, samtidigt som hennes trasiga själ fascinerar mig.

Även bokens andra karaktärer får målad upp så att jag ser dem på näthinnan och tycker mig känna dem personligen. Jag lider med Libbys mamma Patty vars dagar är en kamp, och otillräckligheten det enda trogna sällskapet. Hon älskar sina fyra barn, men kan inte ge dem en ordnad tillvaro. Ångesten stiger, och händelserna går henne ur händerna.

Det är personporträtten och relationerna som är bokens fokus. Händelseförloppen får sin logik, sin förklaring, utifrån karaktärernas personligheter och deras inbördes relationer. Det är ett koncept jag uppskattar, och kanske borde boken kallas för en “relationsdeckare”.

Det finns mycket skrivet om Mörka platser (originalitet “Dark places”), och många berömmer Flynns språk. Jag kan inte instämma i de hyllningarna, men misstänker att det till stor del kan bero på översättningen. Det finns en hel del uppenbara översättningsfel i boken, och jag misstänker starkt att språkliga finesser inte alls kommer fram i den svenska versionen.

Jag skrev nyligen om Oksanens bok Utrensning och beklagade att jag inte kunde tacka den som givit mig boken. Med Mörka platser är det annorlunda. Tack Helena!

Andra som skrivit om boken:

Fiktiviteter
Swedish Zombie
Bokhora
The book pond

Boken kan beställas från Adlibris och Bokus .

20130615-201446.jpg

Jag har alldeles precis läst ut en fantastiskt bra bok: Utrensning (Albert Bonniers förlag) av den finska författaren Sofi Oksanen. Jag fick boken i present, men minns tyvärr inte av vem. Vilket är synd eftersom jag verkligen hade velat tacka den som gav mig denna fantastiska läsupplevelse.

I Utrensning möter vi Aliide, en äldre kvinna som bor ensam i ett hus på den estniska landsbygden. Året är 1991 och Estland har precis blivit fritt efter att ha varit ockuperat av Sovjetunionen.

Vi möter också Zara, en ung kvinna på flykt, som Aliide hittar liggande utanför huset. Båda kvinnorna bär på en komplicerad historia, som visar sig vara mer gemensam än vad en av dem först tror.

Oksanen låter oss få inblick i de båda kvinnornas känsloliv. Det är rädsla, osäkerhet, svartsjuka, hat och skam som tynger dem, men kvinnorna bär också på en stark känsla av hopp som kan omsättas i både kraft och handling.

Jag känner så starkt för både Zara och Aliide. De är inga supermänniskor utan vanliga kvinnor i en mycket utsatt tillvaro. Jag uppskattar att boken har ett tydligt kvinnoperspektiv, och att den rör sig i både nutid och tåtid. Det gör berättelsen extra intressant och spännande. Spänningen gjorde att jag bitvis inte kunde vända blad fort nog.

Oksanen har ett personligt och poetiskt språk som ytterligare förhöjer läsupplevelsen. Jag längtar redan efter att läsa fler av hennes böcker!

Utrensning blev årets fjärde lästa hyllvärmare.

Andra som skrivit om boken:
Feministbiblioteket
Bokhora
Med näsan i en bok
Bokblomma

Boken kan beställas från Adlibris och Bokus.

20130609-184850.jpg

Tänk om man gick och vann på Lotto! Om man vann sådär otroligt mycket pengar… Vad skulle man göra då?

Jocelyne, huvudpersonen i Allt jag önskar mig (Sekwa förlag) gör just det som är många människors dröm. Hon vinner 18 miljoner euro. En fullkomligt svindlande summa pengar.

Frågan är vad hon ska ha pengarna till. Och vill hon ens ha dem? För det viktigaste i livet kan väl ändå inte köpas för pengar. Eller kan det?

Jocelyne lever ett tillbakadraget liv i den franska staden Arras. Hon är gift med Jocelyn som kanske inte är en drömprins, men som hon älskar. Jocelyne driver en sybehörsaffär som nätt och jämt går runt, samt den uppskattade handarbetsbloggen “Tio flinka fingrar”. Paret har två utflugna barn och en liten ängel. Jag känner igen mig i Joselynes oro över barnen, och kan mycket väl tänka mig in i den saknad som kommer när barnen skaffar sig egna liv.

Gregoire Delacourt berättar en historia med flera intressanta frågeställningar. Boken är kort, bara 189 sidor, och hela tiden lågmält intensiv. Den bjuder på kärlek, svek, humor och vänskap. Humorn står i första hand Tvillingarna för. De är Joselynes kompisar som ständigt drömmer om pengar och kärlek, samtidigt som de aldrig skulle ge avkall på sin lojalitet mot varandra.

Allt jag önskar mig är en varm berättelse. Det är en bok att må bra av eftersom den har en moral och väcker tankar, utan att för den sakens skull bli präktig. Språket flyter smidigt som en vårbäck, och boken har dessutom en väldigt fin framsida.

Andra som skrivit om boken:
Marcusbiblioteket
Prickiga Paula
och dagarna går
Enligt O

Allt jag önskar mig kan beställas från Adlibris, Bokia. Jag lyssnade på den som ljudbok hos Storytel.

Vad jag skulle göra om jag vann en stor summa pengar? Jag skulle betala lånen och renovera huset. Under tiden huset renoverades skulle jag vara på semester i USA med familjen. Jag skulle skänka pengar till Möbius syndromföreningen, SOS-barnbyar, Röda korset, UNICEF och till Missionskyrkan. Jag skulle även unna mig att vara helt tjänstledig under tiden jag studerar. I övrigt skulle jag nog leva på som vanligt. Efter att mina nära och kära fått varsin fin present:)

Vad skulle du göra?

20130522-130606.jpg

Vissa böcker är så bra att man vill läsa dem från pärm till pärm på en gång. Andra böcker är så bra att man liksom vill suga länge på karamellen. Dra ut på njutningen och läsa behagfullt långsamt. Jane Austens roman Mansfield Park tillhör dem senare kategorin.

Jag njuter av att åter träda in i ett av Austens litterära landskap, och hon lyckas verkligen få mig engagerad i bokens intriger.

Mansfield Park är något av en Askungesaga. Vi möter Fanny Price som vid tio års ålder flyttar från fattigdomen i sin mors hus till sin mer välbeställda moster, Lady Bertram. Flytten initieras av en annan moster, Mrs Norris, som känner någon slags önskan att göra gott, men sedan inte tar något som helst ansvar för Fanny.

Hos familjen Bertram blir Fanny styvmoderligt behandlad. Ingen vill henne illa, men det är bara en av sönerna i familjen som verkligen ser till hennes känslor och behov.

Fanny Price är inte den sprudlande hjältinnan som Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom, eller Emma Woodhouse i Emma. Fanny är lågmäld och påminner mer om Anne Elliot i Övertalning.

Jag gillar Fanny! Hon har hög moral, pratar inte illa om folk, och hon är lojal. Fanny känns som en god vän. Jag vill att hon ska få ett gott liv, och att hon ska våga ta lite mer plats allt eftersom hon blir äldre och mognar ytterligare. (Och jag tror det kan bli så!)

Mansfield Park innehåller ett rikt persongalleri. Några att älska, och några att stundom hata. Inledningsvis hade jag lite svårt att hålla i sär karaktärerna, och det var vid några tillfällen svårt att hålla i sär vem som sa vad i dialogerna.

Manafield Park är en roman som innehåller mycket. Det är svek och kärlek i intrigerna, fullt av ironi i dialogerna och moraliska dilemman. Kanske är det det komplexiteten som fick mig att vilja njuta boken långsamt. Språket är också en njutning i sig. Austen kan konsten att formulera sig såväl djupt, vacker, skämtsamt, elakt och ironiskt.

Precis som i Northanger Abbey använder Austen bitvis ett metaperspektiv och kommenterar personernas tankar och handlingar. Det är ett grepp som jag är mycket svag för. Det känns som att ha en liten bokcirkel med Jane Austen herself.

Andra som skrivit om boken:
Jennifer
Carolina läser…
Bokpandan

Boken kan beställas från Adlibris och Bokus.

20130519-054945.jpg