Allt för sällan läser jag böcker med riktigt gamla människor som huvudpersoner. Kanske finns det inte ens särskilt många?

I Den röda adressboken (Pocketförlaget) av Sofia Lundberg möter vi 96-åriga Doris. Hon bor ensam i en lägenhet och får hjälp av hemtjänsten varje dag. Några av undersköterskorna ser bara Doris som en gammal tant, medan andra lyckas se människan Doris. 

Samtidigt som vi får följa Doris hemma i lägenheten, och sedan på sjukhuset så får vi genom hennes röda adressbok se tillbaka på hennes liv. Och vilket liv hon har haft! Doris har upplevt fattigdom, bott i flera länder samt mött både kärlek, svek, vänskap och död.

Jag gillar författarens sätt att växla mellan nutid och dåtid. Att ta utgångspunkt i Doris adressbok är också ett smart grepp. Språket är mjukt och väl avvägt. Det jag inte gillar är att boken innehåller flera felaktigheter när det gäller vården som Doris får både på sjukhuset och hemma. Att få vänta på sjukhuset i flera dagar innan en bruten höft opereras, ja, det händer bra om patienten har andra sjukdomar som absolut omöjliggör en operation. Jag skulle kunna fortsätta med fler exempel här, men nöjer mig. Tycker det var väldigt synd att författaren inte gjort bättre efterforskningar, för bortsett de medicinska felaktigheterna är Den röda adressboken en underbar bok. 

Andra som skrivit om boken: BokomatenBoktokigMest Lenas godsakerMidnattsord.

Boken kan bl a beställas från Adlibris och Bokus. Själv lyssnade jag via Storytel.

Advertisements