Årets första lyssnade bok blev Pappersstäder (Bonnier Carlsen) av John Green (författaren till fantastisk Förr eller senare exploderar jag). 

Vi befinner oss i Orlando, USA, och om några veckor ska Quentin och hans kompisar ta examen från high school. Quentin är en skönt nördig kille som spelar dataspel, hänger med kompisar och tycker att föräldrarna är rätt så ok. Om han får säga det själv så är det bästa som hänt honom att han bor granne med Margo Roth Spiegelman. Den coola, egensinniga tjejen han lekte med som barn, men som inte verkar se honom längre. Plötsligt försvinner Margo, och Quentin beger sig ut på en inte och yttre resa för att hitta henne. 

Boken tar upp ämnen runt identitet, vuxenblivande och att hitta sin egen väg i livet. Jag uppskattar extra mycket resonemangen om att se individen som hen egentligen är, och inte bara fastna i den förutfattade bilden av personen som vi har. Jag tycker också om att boken har flera litterära referenser, i synnerhet Sången om mig själv av Walt Whitman. 
Ändå griper inte boken tag om mig ordentligt. Kanske är det för att jag inte går igång på begreppet “Pappersstäder”. Kanske är det för mycket upprepningar och en handling som både känns för snabb och för seg ibland.

Men Pappersstäder är ändå en bra bok som jag tror att många kan uppskatta! Sökandet efter Margo blir lite av en pusseldeckare, det finns en hel del humor i boken, och jag gillar de existentiella funderingarna.

Andra som skrivit om boken: Aldrig bara ordOch dagarna gårKattugglanBokhora med flera.

Boken kan bl a beställas från AdlibrisBokus. Jag lyssnade via Storytel.