Att läsa Sara Stridsbergs roman Beckomberga – ode till min familj (Albert Bonniers förlag) är som att bläddra i ett fotoalbum. De flesta bilderna är Jackies. Först tonåringen Jackie om varje dag åker till mentalsjukhuset Beckomberga för att hälsa på sin pappa, och sedan den vuxna kvinnan som lever med minnena av en trasig barndom.

Vi möter också patienterna Sabina, Olof och Paul. Alla bär de på sorg, ångest och ett stort lidande. Men det finns även små stråk av lycka och kärlek. Mest gripande är samhörigheten som patienterna känner för varandra och till sjukhuset. De längtar ut, men vill samtidigt vara kvar i tryggheten som vistelsen på Beckomberga ger.

Boken hoppar mellan personer och i tid. Precis som om man satt i soffan och bläddrade fram och tillbaka i familjealbumet. Jag beundrar Stridsbergs förmåga att få ihop en så sammanhållen historia genom små glimrar av karaktärernas liv. 

Det här en en otrolig fin och stark bok som jag är väldigt glad över att ha fått uppleva. Sara Stridsberg roman innehåller starka känslor,vackert språk och svensk psykiatrihistoria i en finstämnd och sorgsen blandning. 

Andra som har skrivit om boken: BokfantomenBokmaniaBokstugan

Boken kan bl a beställas från AdlibrisBokus. Själv lyssnade jag via Storytel.

Advertisements