Tänk dig två människor med trauman från första världskriget. De möts, blir kära, gifter sig och flyttar ut till en mycket enskild belägen ö. Där börjar deras väntan på barn, men graviditeterna slutar i missfall och allt för tidiga födslar. Men så driver en båt i land med en nära på nyfödd bebis…

Där har vi Tom och Isabel Sherbourne, huvudpersonerna i Fyren mellan haven (Massolit Förlag) av M. L. Stedman. Naturligtvis borde de rapportera den upphittade bebisen, det vet de båda två, men i sorgen efter sina egna förlorade barn så klarar de inte av det. De behåller barnet, ger henne namnet Lucy och älskar henne av all sin kraft. Det blir en mycket lycklig tid för den lilla familjen på ön, ända till sanningen kommer ikapp dem. Och då gör det så ont i mig… På något vis lyckas författaren få mig att hålla på Tom och Isabel i kampen om Lucy, trots att de egentligen gjorde fel som behöll henne. De är så sympatiska människor och man tycker synd om de efter missfallen. Jobbigast är det att läsa om hur illa lilla Lucy far när familjens hemlighet om hennes ursprung avslöjas. Det skär i hjärtat och jag vill lyfta upp henne i knät. Vagga henne lugnande och säga att det kommer bli bra.

Förutom det intressanta moraliska dilemmat innehåller boken mycket välgjorda person- och miljöbeskrivningar. Det är också väldigt fint att läsa om kärleken mellan Tom, Isabel och Lucy. 

Det här är en fantastiskt fin bok som väcker mycket känslor och tankar. Jag tror den lämpar sig alldeles utmärkt för en bokcirkel, med det fungerar ju bra även med ensamläsning. Själv hade jag turen att få Instagram-diskutera boken med Malins bokblogg (@malinsbokblogg).

Andra som har skrivit om boken: I hyllanBeas bokhyllaLottens bokbloggEnligt OMidnatts ord.

Boken kan bl a beställas från Adlibris och Bokus. Jag läste och lyssnade via Storytel