Ibland har man sådan tur! Som när man hittar en riktig liten pärla till bok. Och det är precis vad jag har gjort. 

No och jag (Sekwa Förlag) av Delphine de Vigan handlar om vänskap, kärlek och utsatthet utifrån en 13-årings perspektiv. 

13-åriga Lou bor med sina föräldrar i Paris. Lou är en överintelligent tjej med en hel del ovanliga intressen. Som att testa innehållet i djupfryst mat och jämföra hållbarheten mellan olika förpackningar. Eftersom hon är 2 år yngre än sina klasskompisar och dessutom är väldigt blyg har hon svårt att smälta in. Då är det tur att den snälla och snygga strulpellen Lucas finns!

När Lou ska göra ett skolarbete om hemlöshet träffar hon den 18-åriga tjejern No och blir starkt tagen av hennes situation på Paris gator. En djup vänskap växer fram och på olika vis kan de både tjejerna hjälpa varandra. 

Både tjejerna bär på mycket smärta, och No har under sitt 18-åriga liv varit med mer elände än vad som vore skärligt för en hel livstid. Båda tjejerna har känt sig oälskade, och kanske är det i det de hittar varandra. 

Jag tycker så väldigt mycket om Lou. Jag gillar hennes originella sätt att tänka och jag rörs av hennes sociala tafatthet. Jag älskar hennes stora mod och hennes vilja att hjälpa No. 

Vi har väldigt mycket att lära oss av tänkare som Lou. Jag vill bära med mig hennes kärlek i hjärtat och hoppas på att bli en lite bättre människa. 

Hundar kan man ta hem till sig, men inte hemlösa. Jag tänkt att om var och en av oss tog emot en hemlös, om var och en bestämde sig för att ta hand om en enda människa och hjälpa och ledsaga den människan, skulle det kanske vara färre som måste sova utomhus.

Lou

Det har diskuterats om det här är en ungdomsbok eller inte. Jag skulle säga att det passar från 13 år ungefär, och hela vägen upp.

Andra som har skrivit om boken: Enligt OBokhoraFiktioner.

Boken kan bl.a. beställas från AdlibrisBokus. Jag läste den som e-bok via Storytel.