Det är midsommarafton, britterna har röstar för att lämna EU och jag har läst ut Eureka Street (Albert Bonniers Förlag) av Robert McLiam Wilson. 

Eureka Street utspelar sig i det som förut var Storbritanniens och Europas oroliga hörn: Nordirland. Året är 1994 och efter decennier av oroligheter håller det på att bli en hållbar vapenvila i området. Det är något som bokens huvudpersoner Jake och Chuckie verkligen hoppas på. 

Jake är så trött på bomberna, bombhotet, upploppen och alla förkortningar för paramilitära grupper som sprayas på väggarna i Belfast. Det är IRA, UVF, INLA, UFF med mera. Men så plötsligt dyker OTG upp på väggar och murar. Vilka är de? Vad står förkortningen för, och har de tagit på sig något bombdåd än? 

Chuckie har aldrig varit särskilt engagerad i konflikten, men är däremot väldigt sugen på att tjäna pengar. Gärna snabbt och utan ansträngning. Den ambitionen visar sig lättare än väntat att infria för den förvånade Chuckie. Dessutom snubblar han över den stora kärleken. 

Samtidigt som de båda vännerna utvecklas och mognar i sina personligheter så går det också framåt för Nordirland. Vapenvilan ser ut att hålla och framtidstron vågar vakna bland befolkningen. 

Boken är ett fint porträtt över staden Belfast och några av dess invånare. Den ger också en bra och skrämmande bild av hur det kan vara att leva i en krigsliknsnde tillvaro, som The Troubles var. Dessutom bjuder boken på humor och skönt dråpliga situationer. 

Nu när Storbritanien ska lämna EU funderar jag på hur det kommer gå för Nordirland, ett land som jag nyligen besökte. Kommer de fridsamt stanna kvar i kungariket, kommer de bryta sig loss, eller kommer konflikten mellan protestanter och katoliker att blossa upp igen?

Det går inte att se in i framtiden, men jag hoppas att Nordirland kan fortsätta sin positiva utveckling och att freden består. 

Boken kan bl a beställas från Bokus och Adlibris



Min dotter Selma på Giant’s Causeway, en av Nordirlands största sevärdheter.

Advertisements