Här i familjen går 2 av 3 barn i skolan, och efter sommarlovet kommer det vara 3 av 3. Det innebär att läxläsning är en del av vardagen här i huset. Jag vet att läxläsning debatteras och att det finna starka röster som talar för och emot fenomenet. Själv tillåter jag mig faktiskt att inte ha någon direkt åsikt. Barnen har läxor, och då är jag behjälplig, helt enkelt.

Vi har övat gångertabellen, läst engelska glosor, räknat till 100 på franska och mycket annat. Men den bästa läxan, utifrån mitt eget högst egoistiska perspektiv, är läsläxan. Tänk att både få hjälpa barnen och utöva sin hobby! Förut fick jag ligga och lyssna när de läste högt, och sämre kan man ju ha det än att få högläsning så där på kvällskvisten. Nu läser sonen så bra att han gör läsningen tyst. När läxan ska göras så läser vi varsin bok och jag sitter bredvid för att kunna hjälpa till om det dyker upp något svårt ord. Under den stunden får vi både gemenskap och varsin fin läsupplevelse. Äldsta dottern då? Ja, hon har tyvärr inte någon läsläxan nu, men det får jag nog mejla läraren och be om. Om inte annat så för min egen skull…

För en tid sedan läste vi Barna Hedenhös och Sunset Park.

Nu är det Simma med de drunknade och Gansterfarmor som gäller.

Advertisements