Visst finns det saker man tycker om, men inte vågar erkänna. Jag har till exempel ägt, och tyckt om, en Nordman-cd. Den här veckan har bloggkollektivet Kulturkollo skämskudden-tema, så nu ska äntligen den skämmiga kulturer lyftas fram. De där böckerna, filmerna, serierna som vi älskar, men inte kan med att erkänna vår kärlek till.

  
Jag är ju inte allas ensam om att ha läst Bridget Jones dagbok av Helen Fielding. År 2006 hade boken sålts i drygt 2 miljoner exemplar. MEN jag tror inte att alla 2 miljoner har läst boken pinsamt lika många gånger som jag gjort… Läst den så frenetiskt att långa partiet skulle kunna citeras ordagrant. Bridget Jones dagbok är inte litterärt högtstående i klassiska mått mätt. Men jag, som alltid varit svag för dagboksformatet älskar den nojiga, feministiska, kärlekstörstande och underbara Bridget.

Under soffans andra skämskudde ligger min fascination för skvallertidningar. Jag läser alltid omslagen när jag är i mataffären och blaskorna är faktiskt halva nöjet med besöket hos frisören. Kanske är det min tandläkares enda brist att hon inte har några skvallertidningar i väntrummet. Men HU för att erkänna detta! Skvaller är dumheter som sårar människor. Dessutom är väl minst hälften av innehållet i tidningarna rena lögner. Jag vill gärna vara en person som helt tar avstånd från skvallerpressen (läs slutet på det här inlägget) men under skämskudden ligger tidningen och prasslar.

  

Advertisements