Veckans tema hos Kulturkollo är ungdomsböcker. En sjanger som jag med glädje återupptäckt de senaste åren. Bland annat var det mitt tema i höstens Tre på Tre-utmaning. En av de stora finesserna med läsandet är att upptäcka nya världar. Både de känslomässiga världarna som finns innuti bokens karaktärer, och den fysiska miljön runt omkring. Med de önskemålen blir det inte särskilt viktiga att jag kanske inte är målgruppen för en ungdomsbok alla gånger. För att bara läsa böcker om gifta 36-åriga distriktssköterskor som har tre barn, är kristna, lätt blir förkylda och som älskar att fika, det vore nog tråkigt i längden. 

Nu presenterar den där fikaälskande distriktssköterskan sina svar på Kulturkollos Tisdagsutmaning om ungdomsböcker. Enjoy!

1. Igår presenterade vi en lista på 100 bra böcker för unga. Vilken bok skulle hamna överst på din lista? Varför?

Det är naturligtvis hård konkurrens om första platsen, men bland de ungdomsböcker jag läst i vuxen ålder går utmärkelsen till John Greens fantastiska Förr eller senare exploderar jag (In fault of the stars). Boken brinner av berättarlust. Den är storslaget sorgligt vacker, och den tar karaktärernas känslor på allvar. Den lyckas också med att få både Hazels och Augustus att framstå som vanliga personer. Inte som “cancerpatienterna”.

Bland min ungdoms ungdomsböcker går priset till En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Jag tyckte om att boken innehöll starka kvinnor som tilläts att utvecklas, och att den var romantisk.  För precis som Rose blev jag ju kär i Alec. 

2. Vilken bok skriven för unga tycker du alla vuxna ska läsa? Varför?

Här vill jag puffa för Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Varför? För att det är en spännande och välskriven bok som blandar tonårsbekymmer och magi. För att citera mig själv

Inte trodde jag mig kunna älska en fantasy, men full kärlek till Cirkeln!

3. Vilken bok skriven för vuxna tycker du passar riktigt bra för ungdomar? Varför?

Här vågar jag mig på en chansning eftersom jag inte läst ut boken än, men En dag av David Nicholls är så bra och känns så passande att jag inte kan låta bli. Jag tror den skulle passa även för en yngre publik eftersom språket, och framför allt dialogerna, är så effektivt och bra skrivna. Dessutom är det ett läsmässigt lättsamt upplägg då handlingen beskriver en dag i taget. Det är lätt att bli kär i Emma och Dexter, bokens huvudpersoner, även om de ibland är smått omöjliga. Speciellt Dex.

  
Bild från Dexter and Emma.