Flera som skrivit om Haruki Murakamis bok Fågeln som vrider upp världen (Nordstedts) beklagar att de inte kommit i kontakt med författaren tidigare. Och det skulle jag också kunna göra. Verkligen! Men istället känner jag tacksamhet över att jag, tack vare min fina arbetskompis N, äntligen lärt känns Murakami.

Låter det som att jag tyckte om den 741 sidor långa tegelstenen till pocket? Kan säga att jag stundtals var totalt absorberad av den och att jag älskade boken från början till slut. Även om en scen, som utspelar sig i den mongoliska öknen, var så obehaglig att jag glömde andas.

Boken är en svindlande berg och dalbana mellan dröm och verklighet, dåtid och nutid. Den har en otrolig detaljrikedom och författaren får alla (och de är många) trådar att hålla ihop.

Fågeln som vrider upp världen utspelar sig mestadels i Tokyo där huvudpersonen Toru Okada bor. Han har levt ett lugnt och stilla liv med sin fry och deras katt. Men så försvinner katten och sedan frun, och ingenting blir sig likt för herr Okada. Gåtfulla kvinnor kontaktar honom och en pensionerad löjtnant berättar egendomliga historier från kriget. Mysteriet tätnar och Toru Okada förstår att han måste finna dess lösning för att kunna få hustrun och katten tillbaka. En lösning som kanske finns i honom själv, kanske i omvärlden eller både och.

Andra som har skrivit om boken: Calliope BooksBokmosterFiktiviteter.
Se även AdlibrisBokus.

 

Advertisements