Idag är det Världspoesidagen (World poetry day), och för att fira det bjuder jag på några rader från fyra av mina favoritdikter. 

Är jag intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen. 
Lång var vägen som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.

Första versen i Harriet Löwenhjelms dikt “Är jag intill döden trött”.

Jag minns den stunden då hon blev tagen, 
hon skrek ej, grät ej, blev bara vit
-till fyra år blev hon dömd av lagen
-en kan förstå det är sorg i Hagen,
och det är ingen, som nämns gå dit.

Ur “Elin i Hagen” av Gustaf Fröding.

I cannot check my girlish blush,
My colours comes and goes.
 I redden to my finger-tips,
And sometimes to nose.
But She is white where white should be, and red where red should shine.
The blush that flies at seventeen
is fixed at fourty-nine.

Andra versen i Rudyard Kiplings dikt “My Rival”.

Gudars like synes mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, 
han som i din närhet njuter din kära stämmas älskliga tonfall.

Första versen i Sapphos dikt “Gudars like”.

Vilken dikt/vilka dikter tycker du om?



Advertisements