Jag tror jag kunde ha gillat, verkligen gillat Karolina Ramquvists roman Alltings början (Nordstedts). Boken samlar flera pluspoäng hos mig, och jag tillbringade många promenader med huvudpersonen Saga i mina hörlurar.

➕90-talsnostalgin. Tänk personsökare! Tänk mobiltelefon med antenn!

➕Huvudpersonen är en ung kvinna som får växa och utvecklas.

➕Boken är tydligt feministisk.

➕Åter till 90-talsnostalgin, flera händelser som jag minns från min uppväxt nämns i boken. Till exempel Estonia-katastrofen, Stureplansmorden och Ny demokratis intåg i riksdagen.

➕Huvudpersonen tycker om att läsa, och jag tipsas om flera feministiska klassiker.

Vad är det då som hindrar mig från att älska boken? Jo… Trots att jag får följa huvudpersonen Saga från 14 till 19 års ålder så lär jag aldrig känna henne. Hon är med om flera dramatiska händelser, och jag hade gärna velat veta mer om hur hon upplevt dem. Istället presenteras aborter och dödsfall helt hastigt. Liksom året i Paris.

Sedan är det ju inte så enkelt att allt i en bok kan delas in i plus eller minus. Det som präglar Sagas liv är förälskelsen i festfixaren Victor Schantz. Jag tycker om konflikten som väcks i den förbindelsen. Sagas önskan att ge sig hän åt förälskelsen och samtidigt viljan att vara självständig. Saga vet hela tiden att relationen är på Victors villkor, och det blir tidvis destruktivt för henne. Liksom när det gäller Saga i övrigt hade jag även här velat ha en djupare bild.

Ändå vill jag avsluta med ett beröm till boken eftersom det är en feministisk bok om en kvinnas uppväxt. En sjanger som behövs!

Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Bokhora, Och dagarna går, Marcusbiblioteket.

Bokus, Adlibris.

2015/01/img_6376.jpg