Allhelgonahelgen är stillhet, tända ljus och tid för eftertanke. Vi minns de som lämnat jordelivet och gått vidare till en annan tillvaro. I år tänker jag speciellt på min farmor Kajsa Sandberg och min mormor Sigrid Hensvold som både gick bort i fjol. Älskade och saknade. En text om min farmor finns här.

Veckans tema på Kulturkollo är döden, och kultur som ger tröst i sorgen. I sorgen vill vi ha något som känna tryggt och välbekants. Något välkänt som inte sviker, utan alltid finns där. För mig har ett stycke i Bibeln varit till tröst många gånger sedan jag först hittade det för över 15 år sedan. Versen kommer från Andra Korinthierbrevet första kapitlet fjärde versen (2Kor 1:4).

“Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.”

De orden har skänkt mig mycket tröst genom sitt löfte om tröst från Gud. Bibelordet har även stärkt mig i min egen vilja att själv ge tröst åt andra.

Jag har ett yrke där jag ofta får ge tröst, och under min vidareutbildning skrev jag och en god vän en uppsats om tröstandet.

Tröst ges för att göra lidandet mer uthärdligt, och strävar efter att vända mörker till ljus.

IMG_6010.JPG
Ljuslyktor gjorda av barn i Forshaga Missionskyrka.

IMG_6015.JPG
Asklunden på Ruds kyrkogård där min farmor vilar.

Advertisements