Delar av 2014 har sannerligen varit skralt när det kommit till bloggande. Betydde det att jag varken lagade mat, bakade eller läste böcker under den perioden? Ingalunda! (Även om lästakten var lägre än under motsvarande period 2013.) För att ändå få med böckerna som lästes eller lyssnades under bloggsvackan kommer här ett gäng snabbrecensioner utan inbördes ordning.

Mirakelverkstaden av Valérie Tong Chuong
Tre trasiga själar kommer till Mirakelverkstaden för att byggas upp och tas om hand av den gåtfulle mannen Jean. Ett intressant upplägg men jag fångades ändå inte av historien.

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson
Tove Jansson beskriver sin barndom i en vacker poetisk ton. Hon är ett nyfiket barn med förmågan att se det magiska i tillvaron. Jag såg flera paralleller till Janssons skönlitterära författarskap, bland annat älskar hennes pappa stormar och andra katastrofer. Precis som Muminpappan. Ett jättefin bok som rekommenderas varmt!

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Axelssons roman är en av årets allra viktigaste böcker. Huvudpersonen Miriam växer upp som rom, men byter identitet under tiden i nazisternas koncentrationsläger. Miriam kommer sedan till Sverige och lever utåt sett det perfekta livet. Men inom henne finns de hemska minnena, sorgen, skräcken och så skammen över den stora lögnen. Jag är så tacksam över att en så skicklig författare som Axelsson tar upp ämnen som nazism och förföljelsen av romer. Om detta må ni berätta!

Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg
För många av oss är pappa en fast punkt, en trygghet som finns där utan att förändras allt för mycket. Den synen hade även Roxberg på sin pappa tills han berättade att han ville leva som kvinna och kallas för Ann-Christine. Ester vill respektera sin pappas val och beundra hans mod, men det är inte lätt när den välbekanta pappan blivit någon annan. Jag tycker Roxberg beskriver den konflikten oerhört bra. Boken är väldigt vackert skriven och jag hoppas att Roxbergs författarskap fortsätter.

Sagas bok av Elsie Johansson
I samband med moderns död börjar Saga söka svaren på de många frågor som finns runt hennes förflutna. Hon tvingas möta sig själv och ta itu med minnen som sopats under mattan. Jag gillar berättarstilen och att Saga tillåts utvecklas genom historien, men tyvärr blev jag besviken på slutet som kändes mindre intressant och trovärdigt än boken i övrigt.

Sammanfattningsvis så hade alla 5 böckerna kvinnliga författare. 4 av böckerna var skrivna på svenska, och en (Mirakelverkstaden) översatt från franska. Två av böckerna (Bildhuggarens dotter och Min pappa Ann-Christine) var biografier, och båda var vackert poetiskt skrivna. Samtliga böcker berörde sökandet efter sin identitet. Tydligast blev det i Jag heter inte Miriam, Min pappa Ann-Christine och i Sagas bok.

IMG_5379.JPG
Så här vackert var det när jag promenerade längs Klarälven i våras och lyssnade på på Min pappa Ann-Christine.

Advertisements