Tänk att sitta i en bil som ligger under vatten. Tänk att vattennivån obönhörligt stiger. Och tänk att du sitter fast…

Känns det klaustrofobiskt? Själv kippade jag efter andan i takt med huvudpersonen Kelly Kelleher som dör drunkningdöden i Joyce Carol Oates roman Mörkt vatten (Albert Bonniers Förlag). Några gånger fick jag avbryta min kippande läsning och ta några djupa andetag, och påminna mig själv om att det inte är jag som sitter fast i bilen.

Handlingen i boken är inspirerad av olyckan vid Chappaquiddick år 1969 när senator Edward Kennedy och hans kvinnliga sällskap kör av vägen. Bilen hamnade i vattnet. Senatorn klarade, medan kvinnan omkom. Senator Kennedy smet från olyckan, och dömdes sedan för det brottet. Hans politiska karriär avstannade, och han dömdes hårt av den amerikanska befolkningen för sin brist på handlingskraft vid olyckstillfället.

Joyce Carol Oates förlägger handlingen till år 1991 och låter kvinnan i bilen berätta sin historia. Allt eftersom vattnet stiger får vi veta mer om hennes uppväxt, hennes drömmar och varför hon hamnade i en bil tillsammans med senatorn. Det är hela tiden givet hur det ska gå för Kelly, men det gör inte boken mindre spännande, utan snarare mer intensiv.

Andra som har skrivit om boken: Fiktiviteter, Paulas bokblogg, Bokgläntan.

Boken finns hos Adlibris.

20140221-190237.jpg