Vissa böcker har verkligen en förmåga att engagera, och det har verkligen Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek (Natur och Kultur). Huvudpersonen Ester Nilsson, en ung kolumnist, förälskar sig i den äldre konstnären Hugo Rask. Relationen är från första början ojämlik då Ester vill så mycket mer än Hugo. Och ju mer hon vill, desto mer drar han sig undan. Esters kärlek är så stark och hennes hopp om besvarad kärlek vägrar att dö. Jag lider med Ester och vill skrika åt henne, hålla fast henne och ruska om henne för att hon ska förstå. För att hon ska göra sig fri och sluta hoppas på ett liv med Hugo.

Boken är skriven i en stil som både kliniskt karg och poetisk. Ingenting lindas in, utan allt fult och pinsamt lyfts fram. Andersson låter Ester föra flera filosofiska resonemang som är intressanta att ta del av, och ibland härligt komiskt. De filosofiska utvikelserna hjälper även till att visa på att Esters talanger ligger i hennes förnuft och inte i hennes känsloliv.

Det är en bok jag gillar skarpt, och den belönades med Augustpriset år 2013.

Andra som har skrivit om boken: Bokhora, Of Books and birds, Fiktiviteter, Lottens bokblogg.

Boken kan beställas från Adlibris och Bokus. Jag lyssnade på ljudboksversionen.

20140125-203504.jpg