Vad tror du är ett barn största skräck? Få saker, om ens någon, kan vara hemskare än att föräldrarna försvinner. Precis det händer i Neil Gainmans barnskräckis Coraline (Bonnier Carlsen). Inte nog med att Coralines föräldrar försvinner, de ersätts dessutom av synnerligen läskiga gestalter som utger sig för att vara hennes nya föräldrar och kräver hennes kärlek. Coraline har hamnat i en sorts spegelvänd verklighet som för tankarna till Alice i Underlandet.

Historien om Coraline är en riktig bladvändare och Gainman är otroligt skicklig på att måla upp en fantasifullt skruvad och otäck stämning. Språket har både ett djup och en lätthet, precis som en riktigt bra barnbok ska ha.

Jag blir riktigt förtjust i bokens hjältinna. Hon är smart, modig och nyfiken. Utan de kvaliteterna hade hon aldrig klarat de utmaningar som hon ställs inför. Gaiman låter hela tiden Coraline vara i centrum för berättelsen, och det tilltalar mig starkt.

Efter att ha läst en så här fantastisk barnbok vill jag så klart läsa den för mina barn, men frågan är om den är för hemsk för dem. Eller snarare, är jag redo att läsa en skräckis för dem?

Andra som har skrivit om boken: Barnboksprat, Fiktiviteter, Eli läser och skriver.

Boken kan beställas från Adlibris och Bokus.

För mig vad Coraline månadens läsning i Lyrans jorden runt-resa.

20140123-111813.jpg