Det här är en av de mest självutlämnande böcker jag läst. Ann Heberlein berättar naket om hur det är att leva med bipolär sjukdom. Hur det är att inte kunna lita på sig själv, att tvångsmässigt tänka på döden och att inte orka med vardagen. Att inte orka äta, eller sova. Att knappt orka finnas till när ångesten griper tag.

Ja, Heberlein lämnar verkligen ut sig själv, men hon vill skydda sina närstående, och det är något jag verkligen uppskattar. Varken maken, barnen, vännerna eller älskarna nämns vid namn. Självklart går de att identifiera för den som lägger manken till, men jag har stor respekt för Heberleins beslut att koncentrera sig på sin egen historia, och inte på de närståendes.

Jag ser boken som ett unikt dokument över hur det kan vara att leva med bipolär sjukdom. Dessutom är språket alldeles lysande. Läsaren får även ta del av Heberleins filosofiska resonemang kring självmord.

Bokens styrka, det självutlämnande, är också det som gör mig betänksam. För hur känns det för en författare att gå vidare i livet efter att ha blottat sig på det sättet? När ångesten lagt sig och man kommit till sans och insett hur mycket av ens privata upplevelser och tillkortakommanden som blivit offentliga.

Drar man den tanken ett varv till så är det kanske jag som har fel i mina betänkligheter. Jag vill inte att psykisk sjukdom ska vara något skambelagt, och alltså inte att Heberlein ska behöva skämmas över det hon gjort under sin sjukdomstid.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva Weyler förlag är en av de bästa biografier jag har läst. Läs den du med! Bli berörd, och ta del av hur livet kan gestalta sig.

Andra som har skrivit om boken:

Lill-Einar
Bokhora
Ord och inga visor

Boken kan beställas från Adlibris, Bokia och Bokus.

20130528-115654.jpg

Advertisements