Skuggland av Jonas Brun tilldelades Sveriges radios romanpris 2013. Jag hade således vissa förväntningar på boken, och kan med glädje berätta att den överträffade de högt ställda förväntningarna med hästlängder.

I boken möter vi Erik, både som barn och som vuxen. Redan från första sidan vet vi att något hemskt har hänt, och historien rör sig ömsom före och ömsom efter det förfärliga. Att röra sig runt det hemska skruvar upp den diffusa obehagskänslan och gör berättelsen mer intressant än om allt varit “pang på”.

Som barn hade Erik en bästis, en riktig tvillingsjäl som också hette Erik. Pojkarna umgicks jämt, fram till att en ny pojke, Markus, började i klassen. Huvudpersonen får se sin ständige vapendragare lämna honom för Markus. Nu är det de två som är varandras tvilling medan Erik står ensam.

Huvudpersonen ska sedan förlora sin föredetta tvilling en gång till då Erik springer ut i natten med Markus för att aldrig mer ses till.

Boken är fylld av smärta och sorg, men också av hopp. För Erik ger aldrig upp hoppet. Kanske kommer hans tvillingsjäl tillbaks igen. Runt Erik och Erik finns deras familjer och klasskamrater. Vi ser hur sorgen breder ut sig som ringar på vattnet, och får långtgående konsekvenser för de drabbade.

Jonas Brun använder ett språk fullt av puls och poesi. Berättelsen ges flera djup då den får spegla sig i andra myter och historier om människor som försvunnit. Jonas Brun låter Erik och Erik spela dataspelet Shadowland, och likheten mellan de båda vännernas liv och spelet blir så träffande vacker och sorgsen att jag blir tårögd. Aldrig förr har ett dataspel skapat sådana känslor hos mig.

Erik och Erik dyrkar Michael Jackson, och även det får Brun in effektivt i historien utan att det på någon sätt känns ansträngt. Senare tvärt om: naturligt och självklart.

Andra som bloggat om boken: och dagarna går.

Boken kan beställas från Adlibris.

20130407-203941.jpg