Det är förvisso bara april, men jag vågar mig ändå på att utnämna Mississippi av Hillary Jordan till en av årets bästa litterära upplevelser.

Boken utspelar sig i USA strax efter att andra världskriget tagit slut. Vi får följa sex personer, från två olika familjer. Den ena familjen är vit och äger gården som berättelsen kretsar kring, den andra familjen är svart och arrenderar jord som tillhör gården. Trots att boken har sex olika berättarröster blir den aldrig rörig eller otydlig.

I bokens centrum står Laura, en välutbildad kvinna som motvilligt lämnar staden för ett nytt liv på en gård långt från civilisationen. Henry, hennes man, är däremot full av iver och lycka över att äntligen få bli markägare. Laura trivs inte på gården och drabbas efter flera olyckor av djup livsleda

Vi möter också Happ och Florence Jackson som arrenderar en del av gårdens mark. Livet som svart arrendator är hårt och familjens hopp står till att äldste sonen Ronsel ska återvända hem från Europa efter att ha krigat för de allierade.

Paret Jacksons böner hörsammas och Ronsel återvänder hem igen. Även familjen McAllan utökas så Henrys bror Jamie återvänder från soldatlivet. De båda männens återkomst får följder som inte lämnar någon oberörd.

De sex berättarna bär alla på sina trauman, rädslor och önskningar. Vi möter rasism, kvinnoförtryck och förbjuden kärlek. Jordan presenterar rasismens djupaste ondska på ett sätt så jag upplever ett rent fysiskt obehag.

Förutom de intressanta ämnena som tas upp har boken ett språk och ett djup som gör själen lycklig.

Andra som har skrivit om boken: Bokmilaskogen, Fiktiviteter, enligt o med flera.

Boken kan beställas från Adlibris och lyssnas på hos Storytel.

20130405-171022.jpg