Det här är en så fin historia om det vanliga i det ovanliga, och det ovanliga i det vanliga. Stina Gardell står för manus och regi.

Cornelia är 8 år och bor i Stockholm. Hon bor växelvis hos sin pappa och hos sin mamma. Pappan lever tillsammans med en annan man, och hos mamman bor Cornelias lillasyster.

Filmen skildrat hur Cornelia ser på världen. Att vissa saker är på ett sätt hos mamma och ett annat sätt hos pappa, medan en del är likadant. Cornelias föräldrar har en fin och nära relation, men Cornelia får ändå kämpa lite för att få ihop sina världar. Ett stort steg för henne blir att även ha pappans efternamn. Jag blev alldeles rörd av det önskemålet, och av föräldrarnas vilja att uppfylla hennes önskan.

Cornelia trivs med sin tillvaro med två pappor, en mamma, en lillasyster och en hund. Men tillvaron ser inte likadan ut för lillasyster som aldrig har träffat sin pappa. Jag ser smärtan i den lilla flickans ögon, och det bränner till i hjärtat på mig.

Jag tycker filmen lyfter ämnet så fint. Alla familjer är unika, hur de än är sammansatta, samtidigt som alla familjer har gemensamma nämnare. Här väljer vi själva vad som ska stå i fokus. Skillnader eller likheter.

Filmen kan ses på svt play.

20130305-155455.jpg