Ironin uppkom ju inte i och med den ironiska generationen, utan är betydligt äldre. I Jane Austens 200 år gamla mästerverk formligen flödar den välformulerade ironin fram över sidorna.

Stolthet och fördom utspelar sig, liksom Austens andra böcker, på den engelska landsbygden. Historien kretsar kring familjen Bennet, och i synnerhet kring näst äldsta dottern Elizabeth. Elizabeth är livlig, intelligent och utan tanke på att någon ska få sätta sig på henne. Vi får följa henne genom uppvaktningar, spirande kärlek och en familjetragedi.

Förutom medlemmarna i familjen Bennet låter Austen en samling andra människor komma till tals i historien. Några är helt skrattretanda i sin löjlighet, som Mr Collins, andra är mycket sympatiska, som paret Gardiner, men alla är dem skickligt porträtterade av sin författare.

Bokens huvudintrig är kärlekshistorien mellan Elizabeth Bennet och Mr Darcy. För några år sedan läste jag Bridget Jones dagbok, vars författare Helen Fielding lånat friskt från från intrigen i just Stolthet och fördom. Det var väldigt roligt att studera parallellerna böckerna emellan, och jag blev sugen på att låta Bridget komma fram ut bokhyllan en stund.

Stolthet och fördom har blivit en klassiker, och det är alldeles välförtjänt. Jag älskar flyter i språket och i berättelsen. Jag lider, skäms, och glädjs med personerna, och jag blir omåttligt road av Austens förmåga att ironisera över sin samtid.

Andra som skrivit om Stolthet och fördom: Matildas läshörna och Bokars blogg .

Boken kan beställas från Adlibris och Bokus, samt lånas på de flesta bibliotek.

20130201-130221.jpg