Att lyssna på Gardells egen uppläsning av romanen Torka aldrig tårar utan handskar. Kärleken. var en febrigt intensiv upplevelse. Gardells personporträtt saknar motstycke, och min inlevelse blev total.

Handlingen kretsar främst kring de unga männen Rasmus och Benjamin. Deras uppväxt, sökande efter sin sanna identitet, och framför allt, deras längtan efter kärlek.

Men boken handlar också om så mycket mer. Hur det var att leva som homosexuell i Sverige på 80-talet, och vad det innebar för människor när HIV började spridas. Sjukdomen skapade en stor rädsla, både bland sjukvårdspersonal och bland allmänheten. Rädslan tog sig uttryck både i befogade försiktighetsåtgärder och i rena kränkningar av de smittade.

Boken är effektfullt upplagt, men kanske blir det någon upprepning för mycket ibland. Något jag velat ha mer av är beskrivning om vad som fick Benjamin, ett hängivet Jehovas vittne, att ta steget och gå på en julfest hemma hos den öppet homosexuella Paul. Kanske kommer det i någon av de andra böckerna i trilogin.

Jag tycker att Gardells uppläsning på det hela taget förhöjer lyssnandes, men som värmlänning störs jag lite av att orterna Åmotfors och Töcksfors får “fel” uttal.

Andra som skrivit om boken/ljudboken: Fiktiviteter, Bokbrus, Dark Places.

20130124-211556.jpg