Det här är ett otroligt porträtt av en man. Sådan han är, sådan han varit, och varför han blev som han blev.
Ove är en man med principer. Rätt ska vara rätt, och de flesta medmänniskor betraktar han som kompletta idioter. Han framstår som både folkilsk och bitter, men innanför den hårda ytan bankar ett stort, varmt hjärta som fått utså alldeles för mycket.
Backman använder flera stilistiska grepp som blir mycket lyckade och tydliggör bokens själ. Boken är till exempel rikt utrustad med liknelser, vilket skulle kunna kännas överlastat, men som författaren hantera så skickligt att de lyfter boken.
Jag lyssnade på boken i uppläsning av Torsten Wahlund, vilket var en mycket positiv upplevelse. Wahlund läser med en sådan känsla att han ÄR Ove.
Andra som skrivit om boken: Fru E, Bokhora, Eli läser och skriver och Bibblans blogg.
[…] har det då gått sedan förra lägesrapporten? Jo då, jag har lyssnat respektive läst klart En man som heter Ove och Övertalning,, men har fortfarande sällskap av En halv gul […]
LikeLike
Kul att läsa vad du tycker om Ove. Det känns som vi är rätt överens du och jag 😀
LikeLike
Vi har bra smak, alltså!
LikeLike
[…] i En man som heter Ove av Fredrik Backman skildras här enmedelålders man som tappat bort meningen med livet, men sedan […]
LikeLike