Dagens fråga i Fiktivitetets avdentskalender lyder: Vilken är din favoritkatt?

Jag tycker om djur, och katter ligger absolut på min tre i top-lista över fyrbenta varelser. En av dessa fyrbenta kissar fick en alldeles särskild plats i mitt hjärta: den snälla, kloka, livsnjutaren Ella. Hon var en svartvit bondkatt som flyttade in hos min familj när jag var 8 år gammal. Ella såg sig som familjens drottning, precis som en katt gör. Och gjorde alltid precis som hon ville, precis som katter gör. Ella tyckte om att sova i gungstolen, bli kliad under halsen och att äta räkor. Hon förstod allt vi sa, och gjorde precis som hon ville med informationen.

Olyckligtvis har jag blivit allergisk mot katter, men de i trycksvärta fungerar fortfarande bra. Just nu är min litterära favoritkatt den halvsvansade kissen i En man som heter Ove. Katten är luggsliten och (från början) oönskad, men lyckas så klart bli hemmets medelpunkt och får ligga i husses säng.

Från min barndom är Pelle Svanslös och de andra Uppsala-kissarna det tydligaste litterära kattminnet. Minns speciellt ett kassettband där Ernst-Hugo Järegård gjorde en alldeles lysande gestaltning av katten Måns. Bland mina egna barn litterära kattreferenser återfinns favoriterna Findus (från Pettson-böckerna), Hello Kitty (för visst är hon väl en katt?) och kavalkaden av katter i våra barnvisor (Lille katt, Här ligger vår lilla fru katt osv).

Ett inlägg om katter vore inte komplett utan en bild på det förnämliga djuret. Jag har haft det stora nöjet att motta flera fina förslag, och har efter mycket vånda korat vinnaren som får illustrera texten. Vinnarbilden segrade med motiveringen

För att med sin blick visa vem som bestämmer i huset, och i sann kattanda hitta den bekvämaste platsen. Om platsen känns oväntad för en människa? So what!/blockquote>

Stort grattis till den vackra kissen Clovis och matte Linda.

20121214-010500.jpg

Advertisements