Igelkottens elegans av Muriel Barbery upplevde jag som ljudbok i uppläsning av Kerstin Andersson.

Romanen utspelar sig i Paris och handlar om två grannar i en exklusiv fastighet på, gissar jag, en av stadens finare gator. En av dem är en olycklig flicka på 12 år som bor i en välbärgad familj. Den andra närmar sig pensionsåldern och bor i fastigheten eftersom hon är dess portvakt.

De båda kvinnorna lever utåt sett väldigt olika liv, men har desto fler likheter när det kommer till inre egenskaper. Båda är olyckliga och intelligenta, och båda döljer de sitt sanna jag för omvärlden.

Sällan har jag varit så kluven inför en bok som till Igelkottens elegans. Jag har svårt för flera av huvudpersonernas betraktelse av filosofisk karaktär, som mest blir ordstapling utan innebörd. Samtidigt är jag mycket förtjust i just språket överlag.

Huvudpersonerna kändes till en början inte särskilt trovärdiga, men jag måste erkänna att de båda vann i längden.

Kort sagt så är det här en vacker och annorlunda roman om kärlek, vänskap och om att våga vara sig själv.

Här kan du läsa andra recensioner av boken:
Pocketblogg
Hannas blogg
Bokbrus

Advertisements