Jag har i regel en roman (eller liknande skönlitterär läsning) på gång. Hur lång tid boken tar att läsa beror ju på en mängd olika aspekter som hur pass handlingen fångar mig, mängden tentaplugg att ta sig igenom och hur mycket barnen busar innan de somnar. När den skönlitterära boken är utläst börjar i regel läsandet av en ny tämligen omgående.

Men så ibland hamnar man liksom “mellan romanerna”. Jag kanske har svårt att välja läsobjekt, eller inte masar mig iväg till biblioteket på ett tag. Eller någon annan orsak.

Då kommer mellanläsningen fram. Boken som ligger där på nattduksbordet och klarar av att läsas någon sida då och då utan att bli sur.

Min nuvarande mellanläsningen är den intressanta och underhållande “Språkbitar” i redaktion av Jane Nystedt. Boken innehåller ett 70-tal kåserier om språk och gavs ut 2001 för att uppmärksamma språkåret.

Jag vill härmed slå ett slag för boken “Språkbitar” i sig, och för det fina fenomenet mellanläsning.

20121001-081226.jpg